Året var 1974

Starten

Strax efter nyåret 1973/74 kom, efter åratal av mer eller mindre löst prat, diskussionerna om fusion mellan Vargöns båda idrottsklubbar grönvita Wargöns Sportklubb (bildad 1928) och gulsvarta Storegårdens Bollklubb (1949) åter på tal. Tidigare diskussioner hade oftast stupat på egoistiskt klubbtänk, men den här gången menades det allvar från båda sidor.

Bakgrund

Bakgrunden stavades främst BANDY! Visserligen var även fotboll och bordtennis stora sporter i Vargön, men dessa utövades numera enbart i Sportklubben. Fotbollen förde en tynande tillvaro och hade 1973 slutat sist i division 6 och endast räddats från nedflyttning till reservserierna genom beslut i Västergötlands Fotbollförbund. Bordtennisen var ett stabilt division 3-lag trots spelartapp i form av landslagskvinnan Birgitta Olsson till damallsvenska Varbergs BTK.

Bruksortens båda bandyklubbar hade en stolt historia. WSK hade spelat på näst högsta serienivån (division 2) under hela 14 säsonger och kunde en gång i tiden titulera sig distriktsmästare. SBK hade visserligen bara tre säsonger i näst högsta serien, men var för tillfället den starkare av de båda ärkerivalerna. En Vargöklubb spelat i division II Västra Götaland under nio raka säsonger och under två säsonger 1961/62 och 1967/68 hade t.o.m. BÅDA lagen samtidigt spelat på näst högsta nivå, men nu hade verkligheten kommit i kapp.

När WSK åkte ur tvåan efter säsongen 1972/73 och SBK vann trean samma säsong och därmed bytte plats med storebror, lämnade stora delar av WSK-truppen för spel hos ärkerivalen. Dessutom hade Gripens BK från Trollhättan för första gången tagit sig till högsta serien och lyckats locka över hela fem spelare från bruksorten för spel mot Sverigeeliten i division I Södra 1973/74.

Nu i januari 1974 låg SBK hjälplöst sist i tvåan och skulle med all sannolikhet åka ur. WSK låg på andra plats i trean efter serieledande Lidköpings AIK. De grönvita såg visserligen chansen att kunna ta sig tillbaka till ”rätt” divisionstillhörighet och därmed kunna locka tillbaka sina spelare från trätobrodern, men faktum kvarstod. Lilla Vargön med sina 4000 invånare var för litet för två bandylag på ”nästan elitnivå”. Med EN klubb och ETT lag borde en fast plats i division två vara inom räckhåll.

Just trätan mellan klubbarna hade visat sig vara en akilleshäl. Från att under 1950-talet varit en sund konkurrens mellan klubbarna hade det utvecklats en näst intill hatisk stämning mellan de två lagens bandysupportrar. På bruken fanns arbetslag där ingen från fel klubb var välkommen och ute i samhället kunde klubbfärgen styra både umgängeskrets och livspartner. Det hade t.o.m. gått så långt att vissa Vargöbor valde att förhålla sig neutrala och trots idrottsintresse inte engagera sig i någondera klubb bara för att slippa ta ställning. Mycket märkligt kan man tycka då många av bandyspelarna under somrarna spelade fotboll tillsammans i samma lag.

En annan orsak stavades kommunreformen. Fr.o.m. nyåret 1974 var inte längre Vargöklubbarna stora fiskar i den lilla dammen Västra Tunhems landskommun. De var småfisk i den stora dammen Vänersborgs kommun. I den nya storkommunen slogs brukslagen i samma kommunala boxningsring som de betydligt större och ekonomiskt starkare Vänersborgs IF och IFK Vänersborg. En sammanslagning skulle jämna ut oddsen.

En ny klubb bildas

Efter inledande trevare bildades snabbt en sammanslagningskommitté med tre representanter från vardera klubben som under ett tiotal möten under årets två inledande månader betade av frågetecknen. Den svåraste frågan vilken klubb som skulle uppgå i den andra. Som den äldre och anrikare klubben var WSK inte villiga att släppa sin klubbeteckning och SBK var lika ovilliga att gå upp i och bli en del av den större klubben. Lösningen blev en fusion i en helt ny klubb under namnet Wargöns Bollklubb. Detta förslag väckte dock ilska hos WSK:s alpina skidsektion, som inte höll på med bollsport, och därför yrkade bifall för ett tidigare framlagt namnförslag – Wargöns Idrottsklubb. Och så fick det bli!

Måndagen den 11 mars 1974 kallade både Wargöns SK och Storegårdens BK till samtidiga extra föreningsstämmor med en enda punkt på dagordningen – en sammanslagning! Efter att styrelserna presenterat det gemensamma förslaget till en fusion röstades förslaget igenom av de sammanlagt 120 närvarande medlemmarna med 106 ja mot 3 nej samt 11 nedlagda röster.

Den nya klubben skulle överta de sporter de gamla klubbarna bedrev, nämligen alpin skidåkning, bandy, bordtennis, friidrott, fotboll, simning och tennis. En ungdomssektion för bandy och fotboll bildades för att säkra framtiden med spelare och en särskild PR-sektion bildades för att skapa en gemensam föreningskänsla. Wargöns IK räknades redan starten som en storklubb med ca 600 medlemmar, ett helt nytt klubbmärke, och en omsättning om ca 300.000 - 400.000 kr.

WSK och SBK fortsatte dock att leva fram till höstens respektive årsmöten där klubbarna formellt nedlades. Före nedläggandet hann klubbarna med att fira sina 45- resp. 25-årsjubileum. Fr.o.m. den 1 november 1974 övertog WIK officiellt den idrottsliga verksamheten från sina föregångare och den 3 november samma år registrerades föreningen officiellt hos Riksidrottsförbundet RF. Allt därefter är vår nu 50-åriga historia.

Blev det som man tänkt?

På kort sikt blev det sportsliga resultaten som grundarna av WIK tänkt sig med seriesegrar i bandy (1977 och 1980) och bordtennis (1977) samt ett fotbollslag som klättrade i seriesystemet (serieseger 1976, 1977 och 1983), men på lång sikt blev en tunn ekonomi ett hinder som slog split mellan de olika sektionerna och som splittrade klubben. Idag 50 år senare utövar ett vitalt Wargöns IK enbart av fotboll, medan övriga idrotter antingen lagts ned p.g.a. brist på utövare eller bildat egna föreningar fokuserade på en specialidrott.